dsan

Knepigt det var att somna igår. Kan ju konstatera att kolla på film till 3.30 på morgon när väckarklockan står på 6.45, inte är en särskilt nyttig grej.

Tror det är lite stress med nya skolan som gör det hela med att komma i säng mycket svårare. Vi har haft en mängd skrivuppgifter som på ganska kort tid måste vara inlämnade. Detta, i kombination med att min tid för skrivarkreativitet inte riktigt vill samarbeta med bl.a. sovrutiner, har gjort mig till någon sorts jävla zombie.

Har märkt att när jag sover riktigt lite om nätterna så blir mina drömmar mycket mer påfrestande. De är inte bara lättare att relatera till utan enklare, samt mer trogna. Drömmer sällan om flygande hundar, eller ett arvtagande av en större summa pengar längre. Det är mer små lömska drömmar som handlar om att jag t.ex. ska komma ihåg att köpa mjölk när jag åker hem. Det har hänt att det gått så långt att man gör de här sakerna. Till sin uppenbara förvåning, hemma, inblickar sig själv konstaterande; "jag dricker ju för fan inte ens mjölk?". På en extra trött dag kan ett gensvar i monologen dyka upp i stil med; "men jag kanske skulle baka?".

Man kanske i botten av all kritisk realism har blivit en smula psykiskt labil. Mina två jag skulle nog dock inte komma överens om det. I slutändan är det säkert till en fördel.
Skulle vara en katastrof om hjärnan helt plötsligt, per automatik, som ett svar på evolution - började förvränga bilden av kreativitet och istället bli mer realistisk. Eller inte kanske?

Don´t stay in church.